Bellevue: Möte med Ingemanssons barnbarn

Axel Ingemansson var son till stenhuggare Anders Petter (1839-1899) och Christina Charlotta (1849-1893) Han föddes 1876.
Han gifte sig med Anna Nilsson 1897 som var två år äldre än han. Hon var från Malmö och var dotter till konstnären Jöns Nilsson (1845-1923) och Elna Nilsson (1846-1922).

Anna och Axel som ung par

Axel började arbeta som kassör på banken och 1906 bestämde han sig för att flytta från Lund till Åkarp efter att han köpt ett stycke mark och byggt ett hus. Huset är Villa Bellevue. Området som hör till Villa Bellevue avstyckades från Möllegårdens mark.
Möllegården är en av Åkarps gårdar (Åkarp 6) och ägdes då av Pehr Persson som var riksdagsman och mycket aktiv i Åkarps samhälle på många olika sätt.
Han och Axel tillsammans med andra kommer att starta Åkarps municipalsamhälle 1914.

En bild på Axel när han var kassör på Sydsvenska Krediaktiebolaget

 De flyttade in i Bellevue 29.07.1911 tillsammans med Axels bror, den fjorton år Anders och en piga, Hilda Persson.
Under byggnadsfasen bodde ryktare Per Johansson här. Han var fattig och flyttade från hus till hus i Åkarp och gjorde all sorters arbeten. Kanske hade han en möjlighet att lämna och övervaka byggnadsarbetet?
De hade också 2 barn, Greta, som då var 8 och Hans som precis hade fyllt 2.

En lycklig mor: Anna med sina barn Greta och Hans (1907)

Efter att ha letat lite kontaktade jag ett av Hans barnbarn (Helene Ingemansson) som snällt satte mig i kontakt med Gretas son, Bertil och Hans dotter, Eva.
Vi hade till slut nöjet att möta dem i våren 2015. De hade med sig ett stort fotoalbum: vilken underbar dröm! I dagar gick jag igenom de flesta fotona utan att sluta titta på dem. Fotona i den här bloggen kommer från det albumet.
Det finns många detaljer i alla fotona, inte bara de som är hör till vårt hus som är intressanta och det finns några foton som visar en annan villa i Åkarp.

En vykort kom till Villa Bellevue

Livet i Åkarp måste ha varit ganska speciellt. Där fanns några nya hus som precis hade byggts och det blev naturligt att man blev vänner med grannarna. Det fanns ännu inga bilar och det var möjligen inte mycket bekvämt längre att leva i Åkarp när Axel blev bankdirektör för Handelsbanken i Lund och han flyttade därför tillbaka till Lund för att bo precis ovanför banken.
1914 är året för Baltiska utställningen, men också året för Första Världskriget. Det är då de säljer huset till familjen Nilsson.

I villa Bellevue fanns det säkert mycket att göra och sysslorna utfördes mestadels av pigorna. En intressant detalj är att Ingemanssons bytte pigor så ofta som möjligt (möjligtvis hade alla pigorna för mycket korta perioder?). Efter Hilda Persson kom Ida Elisabet Olssen, Ida lämnade Bellevue 13.11.1909 och var en tid tillsammans med Ida Nilsson i cirka 7 månader. 1910 ersattes också Ida av Emma Elisabeth Kornelia Persson och igen, efter ett år kom Alma Svensson. Det ser ut som de till slut hittade en pålitlig piga i Emma Kristina Haj som arbetade hos dem från 14.11.1912 för åtminstone ett par år.

Pigorna hade troligtvis eget rum precis ovanpå köket (teoretiskt, i den sämsta delen av huset, men då var det säkert väldigt varmt eftersom köksspisen måste ha varit på största delen av dagen) och de kunde nå rummet direkt från kökets serveringsgång, en liten korridor som idag är en del av köket.

Bellevue 1909. Hela familjen är framför huset

 Jag är så tacksam att ha fått förmånen att få se bilderna av huset när det var byggt. Vi kan se och förstå hur det såg ut i början.

Här ser man väldigt tydligt hur de två skorstenarna såg ut. Den främre skorstenen hade en krona - vilket vi också har sett i andra vykort. Den bakre skorstenen hade inga plåt (vilket vi istället trodde var där baserat på några andra foton). Det är endast i det här fotot som en dansare är synlig

Här kan vi se originalfönstren (några som vi lyckligtvis fortfarande har på vinden). Färgen på ramen är mörk och vi vet att den var röd. Man kan se att de fanns någon sorts dekoration på fönsterna och många gardiner.

Man kan titta noga på taket och observera att gesims plåt definitivt var i en ljusare färg än de holmejor. De stuprören hade en tvär vinkel – och de hade de till 1976. Det är synd att vi inte har de längre. Man kan också se tegel. Det är säkert vanliga tvåkupiga tegelpannor

Husets namn. Nu har vi den rätta font på texten! Det är intressant att se att namnet bara var synligt på den södra fasaden och inte också på den västra som man kan se i senare bilder (runt 1920).

Självklart, bland de många olika evenemangen som de hade i sitt hus var det middagar med grannar och vänner från Lund så väl som trädgårdsaktiviteter och spel. Bland Åkarpsborna blev de bekanta, som man kan se i bilderna ,med Anna och Elsa Lysell, vilka ägde Maryhill (idag Backebo, Kullavägen 10) och familjen Fredin som först hyrde en lägenhet i Maryhill, men sedan flyttade till Solvik 3 vilket var lite mer centralt i Åkarp.
 Efter att Ingemanssons flyttade tillbaka till Lund, träffade de fortfarande Fredins vid åtskilliga tillfällen, speciellt sedan ett av barnen var i samma ålder som deras Hans.

Gästerna har precis anlänt. De välkomnas sedan i trapprummet. Nischen under trappan har fortfarande små bänkar, men istället för sammet är det självklart att bänkarna är beklädda med läder. Bland gästerna kan vi se Lysells.

Vår matsal var deras matsal. Dock täckte vackra bröstpaneler väggarna och några fönster delade rummet från verandan.

Samma middag, annan vinkel. Skjutdörren var i en mörkare färg och jag får en glimt av ”tornrumsväggarna”. Över dörren fanns en vacker jugendtextil. Utifrån den här fotot kan jag se att stukaturer fortfarande är de samma. Det är fantastiskt att åtminstone de har sparats!

Ah, originalfönstren!

Det har varit fantastiskt att få möjligheten att se några interiör foton. De kan inte ha varit så vanliga då.

Det är möjligen Jöns Nilsson som sitter i trapprummet. De kanske firade jul tillsammans? En vacker lampa sticker ut från nischen under trappan och man kan se att det inte fanns ett element under de stora fönstren. De nedre fönstren är inte blyinfattade, bara normala.

Troligtvis Annas mamma Elna som sitter trapprummet. Jag tror att golvet var parkett och i den här bilden kan man förundra sig över dörren. Dörren finns fortfarande på vinden och jag är helt säker på att den en dag kommer att vara på plats där den hör hemma!

Huset måste ha gått genom några mindre och mellanstora uppfräschningar innan Ingemanssons flyttade. Först, så hade skorstensdansaren ett väldigt kort liv på vårt tak! Men också den röda färgen på fönsterna försvann efter 6 år.

Bellevue, troligen 1909-1910. En dekoration syns på balkongen och det finns inget namn ovanpå det. Verandan ser ut exakt som den gör idag, men bara med lite mindre mark framför det.

Fika med Fredins fru i Maryhills trädgård. Det finns träd, men inte den skog som finns idag! Foton måste ha tagits 1912 efter att fönstren har målats vita.

 För en trädgårdsarkeolog måste dessa bilder varit mycket hjälpfulla för att kunna visualisera hur trädgården såg ut. Jag måste säga att rabatten på framsidan är mycket vacker och jag tycker också mycket om att det inte finns någon övervuxen skog runt huset.

Fortfarande 1909.Det finns inga stora träd ännu. Man kan se hur Maryhill såg ut då

Ett besök tillbaka i Bellevue. Det är osäkert vilket hus som finns i bakgrunden. Den västra fasaden visar namnet. Trädgården bakom huset hade tusentals träd. Kanske äppelträd

Vad gäller Bellevue så finns det inte mer information eller fler foton från den tiden Men jag tror att detta är en skatt då en del av fotona är 100 år gamla och några frågor har slutligen lösts.

Till nästa kapitel av Bellevuehistorian…