Villa Bellevue 1944 - 1952: Pehrssons

Sedan TV-programmet "Det sitter i väggarna" jag har gjort tillräckligt med
forskningsarbete själv och behöver verkligen inte deras hjälp. Jag försöker själv lägga pusselbitarna som fortfarande fattas av den mycket intressanta historien om Villa Bellevue. 
Att hitta spår av ägarna mellan 1944 och 1952 har varit problematiskt. Detta för att de hade ett ganska
vanligt efternamn, Pehrsson, och församlingsböckerna var offentligt tillgängliga endast fram till
1944.
Till slut, lyckades jag hitta kvinnan, som tonåring, bodde i vårt hus under den tiden.
Märtha bodde i Lund när jag kontaktade henne ungefär för 2 år sedan. Hon var 90, så vi tänkte skicka henne ett brev. Efter några veckor eller månader (?), så ringde hon oss och vi ordnade ett möte med henne.

Märtha framför hennes hus i Kvarnby

Tyvärr, så skedde aldrig mötet då hon är ganska senil och när det var tid att hämta henne så
kom hon inte ihåg vem vi var. Jag försökte ta kontakt med henne genom att ringa en annan gång,
men hon var ganska förvirrad. Efter det, bestämde jag mig för att låta henne vara.

Ungefär ett år senare, blev vi kontaktade av Gerd. Hon är en släkting som, när Märta flyttades till
ett äldreboende, hittade vårt brev i hennes gamla lägenhet.
Hon lovade att besöka oss och tillsammans med Bengt, har de gett oss några berättelser och några bilder.

Nils Pehrsson

Dock, flyttade Nils Pehrsson med familj in i Bellevue den 1 november 1944.

Flyttkort skickat av Nihl Pehrson

Vid den här tiden, arbetade han som en handelsresande för chokladfabriken “Bröderna Kanold”,
men Nils var född ur enkelt ursprung 1888 och flyttade mycket, från stad till stad och bytte ofta jobb. Han gifte sig med Ellen Johansson 1916, som också var född 1888.

Ellen framför verandan, troligtvis runt 1950

Handukar vävda av Ellen Pehrsson innan hon gifte sig

Fortfarande samma kvinna bakom hantverket, Ellen Pehrsson

Det tog lite tid innan de fick ett barn, men slutligen föddes Märtha Alexina 1927.

Som ett länge efterlängtat barn, blev hon mycket bortskämd och skyddad av sina föräldrar. En av
anledningarna till att flytta till Åkarp var att Märtha, som vid den tiden var 17, bestämde sig för att
studera till sjuksköterska i Lund.
För att komma närmare Lund så flyttade de till Åkarp, så att hon skulle kunna åka tåg för att gå i skola.
De bodde tidigare i Kvarnby, i ett hus som hette Villa Lyckebo.
På samma sätt flyttade de till Lund, till ett hus i Nilstorp, för att göra det ännu lättare för
sin dotter. Men Märtha var tvungen att avsluta sina studier då hon fick tuberkulos av några patienter
som hon vårdade under sina studier.

Hon lades in på sjukhus i Hörby och under den tiden flyttade också hennes föräldrar till Hörby.
När hon blev frisk, började hon studera samhällskunskap istället.

Bellevue, troligtvis runt 1944

Bellevue, framsidan

Nils föddes i Fränninge. Hans far, Per Nilsson var en arrendator, gift med Matta Bengtsson
(Bengtsdotter). De bodde 1891 i Brunslöf 2. Nils syskon, Ingrid och Anders, föddes där 1892 och
1895.
Anders behöll efternamnet Nilsson och dog 1916.
1901 flyttade de till Vomb, till Bruksgården där Per dog. Det är efter detta som de flyttade in på
Norregård, där Nils var dräng och Ingrid piga. Ingrid kommer aldrig att gifta sig och kommer att hamna i Lund där hon dog 1979.
Nils kommer tillbaka till Norregård 1910 efter att ha bott i Veberöd några år, för att sedan flytta
tillbaka till Veberöd 1912.

Lyckebo (då Maryhill) i bakgrunden

När Nils och Ellen gifte sig, flyttade dem till Limhamn. Han arbetade hos Hagerman och Malmgren,
som var grossister. Nils var vid den tidpunkten lagerarbetare, arbetade även som revisor för detta
bolag som senare i 1946 skulle köpas upp av ICA (vid den tiden EOL).

Hagerman och Malmgren, 1910, föregångare till moderna mataffär

När Nils arbetade för Hagerman och Malmgren, höll han kontakt med Lorentzon, bonden han
arbetade för i Veberöd.
Men 1919 var dock Nils involverad i en liten händelse som slutade i Torna och Bara tingsrätt.
Misstänkt för mened, blev Nils straffad med 3 års straffarbete (plus 2).
I princip sålde Lorentzon tillsammans med Julius Andersson 10 000 kg majsmjöl som innehöll 10% snäckskal till Hageman och Malmgren.
Men senare, förkortade högsta domstolen straffet där Nils inte ansågs vara ansvarig.
Självklart, fanns det viss medvetenhet av den här delen av historien, detaljer om vad som hände Nils
har överhuvudtaget inte spridits till familjen.
Allt pekar på det faktum att Nils inte var direkt involverad men bestämde sig för att ta på sig skulden för att rädda sina arbetsgivare. Kanske för att han hade kopplingen till Lorentzon så kände han sig på något sätt ansvarig? Vi får självklart aldrig veta…

Artiklar om händelsen

Vad hände sen? Nils flyttade igen från Limhamn till Malmö 1923, bodde ganska centralt och började
arbeta som handelsmannen. Det är otydligt var exakt, men det verkar så att han var duktig och lykad som när han bodde i Åkarp och arbetade han för en chokladfabrik i Göteborg.

Nils Visitkort

Som familj beskrivs Nils och Ellen som mycket prydliga och lite strikta. Ellen tyckte till exempel
inte om när någon lekte runt hennes piano.
Ellen och hennes kusin skulle spendera mycket tid med vävning. Förutom handdukar skapade hon
också ett vackert draperi som hängde över vår trappa när paret bodde i Bellevue.

Draperiet

Ellen tar in kaffet

När man tittar på bilderna av Bellevue från andra halvan av 40-talet och jämför med tidigare bilder
från Ingemansson så väl som senare från Edlers, är det tydligt att huset var mycket väl bevarat och
fortfarande nära sitt original.

Husets namn försvann troligtvis när Edler renoverade fasaden, även om det i den här bilden är
ganska tydligt att fasadfärgen är ganska vit (den borde var mer ljusgul). Självklart är det en svår detalj att fatta i en svart-vit bild. Socklen är dock mycket grå.

Meridianen skiner framför fasaden

Det är intressant att se hur mycket vegetationen har växt på fasaden, då nästan halva fönstret är
täckt!
På verandan kan man dock se storleken på vine halv som den är idag, samma planta som Christer
Friberg kom ihåg när han besökte oss.
När man tittar på trädgården kan man se små grusgångar mellar rabatterna. Det ser ut som
strukturen i trädgården faktiskt är närmare originalet.

Stora lindar fanns redan då

Staketet som vackert avgränsade vägkanten 1906 är borta och redan ersatt med
en häck. Om det är samma häck som idag eller inte kan jag inte bedöma, men lindarna, som Inge
Edler själv beskar, är fortfarande samma.

Häcken

När jag tittar på fasaden, kan jag fortfarande se fönsterna på det mörka och skinande tornet.
Fönstren (som vi redan kände var i original fram till 1958) är i vitt, men dörren har spröjs på fönstren.
Det var en detalj som jag missade. Lampan över dörren ser ganska annorlunda ut mot den som finns
idag,

Ellen och Nils utanför verandan

Nils med deras hund utanför verandan

På de här bilderna kan vi också se några saker som jag har varit särskilt nyfiken på. Hur balkongen såg ut då och vilken dörr existerade på verandan innan Edler moderniserade den.

För dörrarna, det ser ut som en dubbeldörr som vi kan ha uppe på vinden – förhoppningsvis!
För balkongen, är det tydligt vilken dess stil var. Frontdekorationen som var mycket tydlig i
Ingemanssons bilder, är lite suddiga här, men det är möjligt, att vi börjar närma oss hur det
verkligen var.
Över balkongen finns det några konstruktioner/stolpar som är fastsatta i väggen. Vi undrar vad de
har använts för?

Tyvärr finns det inte fler bilder av Freebergs som köpte huset 1952 och ingenting om huset från
Larssons, som ägde Bellevue 1920 - 1928.
Jag tror man kan hoppas att jag slutligen kommer att hitta några spår med Nilsson
(1914 – 1919) eller Berggrens (1928 – 1944).

Villa Ekbos andra ägare (50-tal)

När man tittar i lagfartsboken, så såldes huset till Elna Andersson 1955. Hon sålde det sedan 1957 till Carl-Gerhard Gottfries.

Den fina fönster upp i vinden

Elna, bodde dock inte i huset. Hon hade faktiskt köpt det för att hjälpa sin systers familj. Lars Artur Larsson och Anna föddes i början på 1900-talet och flyttade runt från gård till gård, då Lars var arrendator och hans kontrakt var fem år långa.

Vid den tiden bodde det tre barn i huset: Anita var en tonåring som var intresserad i det sociala livet i Åkarp vid den tiden, Erik var runt fjorton och Jan, som var tio och har därför de starkaste minnena.

På 40-talet arrenderade de en gård nära Halmstad, där komikern Thomas Pettersson bor idag. Karupsgården utanför Blentarp arrenderade de på 50-talet och Torkelstorps gård vid Lilla Svedala utanför Svedala från mars 1953. Den 24 oktober 1954 brann gården ner, vilket var anledningen till flytten till huset i Åkarp.

Nästa stopp efter Åkarp blev Brösarp. Det var tänkt att familjen skulle flytta in i mars, men då skolan inte hade slutat, stannade barnen och deras mamma tills sommarlovet började. Vilket inte var idealiskt då deras lärare var mycket strikt ☺

Vistelsen i Åkarp slutade dock inte bra. Jan hade olyckligtvis en olycka när han spelade fotboll på Hvilans idrottsplats.

Barnen sov ibland i källaren 

När de bodde i huset användes det övre våningsplanet till alla sovrummen. Vissa rum i huset hyrdes dock ut till studenter från Lunds universitet. Vanligtvis kunde det vara att två av sovrummen på bottenvåningen som användes av studenterna och sedan, under de omständigheterna, slutade det med att barnen sov i källaren.

Jan har minnen av en student som stannade lite längre än de andra. Det roliga för mig är, som har mina rötter från Sicilien: Antonio Gangemi var också sicilianare och Jan lärde honom att åka skridskor (jag är säker på att detta är något som Antonio inte hade någon större nytta av på Sicilien!)

Huset hade annars tidigare moderniserats med ett kök i 50-tals stil, fastän Larsson bytte ut vitvaror där.

Men en del renovering behövdes ändå utföra. En av moderniteterna som kom med dem var en oljepanna. När man installerade den var dock kakelugnen fortfarande där. Annars var det mesta av arbetet att fräscha upp de olika rummen.

En annan kapitel av Villa Ekbo historia stängde

Villa Ekbo

Ekbo byggdes 1924. Huset ligger på delen av marken som hörde till Gamlegård (Åkarp nr1).

Villa Ekbo, i en bild från 2015

Ola Hansson Ekström, som föddes 1860 kom från Tågarp. Han bodde på Åkarp nr4, 1876, där han var lärling. Han gifte sig med Cecilia Jönsdotter från Uppåkra 1886 och de flyttade till Åkarp nr 2 1892 till Hus nr5, som var på ca 40 kvm.

Från lärling blev han sedan gesäll och redan vid 26 års ålder, när han gifte sig, var han en skomakare som tillverkade fina ridstövlar åt landägare från Alnarp. 

Året1900 kan vi se dem i Åkarp  nr1, Hus 1nr 2, som var på 88 kvm. Delar av huset hyrdes ut åt en annan familj. Detta hus är också känt som Knutsbo, som från början hette Lilla Hvilan, när Hvilan blev folskskola.

Ola blev exproprierat från Knutsbo av Statens Järnvägar, som låg på andra sidan av järnvägen (huset revs 1932). Ett lite ironiskt öde eftersom Villa Ekbo förmodligen kommer att rivas på grund av järnvägsutbyggandet.

Ola och Cecilia hade många barn.

• Alfred föddes 1886. Han blev också skomakare, men dog 1941. Han var mycket intresserad av trädgårdsarbete och han önskade att han kunde göra sin passion till ett yrke. Men han haltade kraftigt på grund av en olycka han fick när han åkte skridskor på Åkarps damm. Trots det gjorde han Villa Ekbos trädgård magnifik. Sorgligt nog tog han sitt egen liv 1941.
• Sigrid var en baby som föddes 1888 och levde i bara fyra månader.  
• En annan flicka föddes 1889 och hette Sigrid. Hon flyttade till Malmö 1904 och sen kom tillbaka 1907. Hon gifte sig med Karl Oskar Ljungkvist (1908), som var stationskarl och senare han blev kontorskarl (1915). De bodde i Gamla Stinshuset i Åkarp då, sen de flyttade till Hjärup (1909), Hässleholm (1910), Södervinge (1913) och Nörra Mellby (1915). De hade fyra bar. Valter (1909), som blev kontorist; Malte (1910) som först var sjöman och sen chaufför; Signe (1913), först en bagerska och sen en textilarbetare och Karl (1915) som var jordbruksarbetare.
• Otto, buntmakare, föddes 1891. Han flyttade till Stockholm 1917 och sedan till Helsingborg 1919. Han gifte sig 1926 med Anna Maria Tillman. De hade två döttrar. Brita och Gunni, som dog tragiskt när hon var 11.
• Hugo, född 1892 var en målarekarl från början. Han blev dock stationsaspirant i Hässleholm 1916. Han gifte sig med Svea Carolina Gullberg 1919 och sedan bodde de på Knutsbo fram till 1926. Sedan flyttade de till Kooperativa Föreningen på Åkarp nr3. 1930 flyttade de till Ljungsbo (Byvägen 6) och därefter flyttade de till Malmö 1935. De hade fyra barn. Elsa (1919) var ett hembiträde och blev senare ett affärsbiträde; Gunnar (1921) som var verkstadsarbetare (också involverad med järnvägen); Jonne (1928) kemigraf och Sven (1934) chaufför. Jonne, Gunnar och Sven levde i alla fall ett tag i samma lägenhet på Ystadsvägen 47 C i Malmö.

Hugo, när han var 20 år. Bilden från 1913. Foto av Mona Åkerberg

Hugo med Svea och yngsta sonen Sven. Foto av Mona Åkerberg

• Ellen var en baby född 1897 som levde i bara 10 dagar.
• Edvard som föddes 1897, var en arbetare. Han hade två döttrar utanför någon ”formell” relation, födda 1918 och 1920, Maj-Britt Elisabeth och Maj-Britt Helena. Han gifte sig dock med Jeanette Alfrida Danielsson 1926 och flyttade till Villa Ekbo 1929. Han fick två söner, Arne född 1931 som dog av hjärnhinneinflammation 1932 och Åke Evert (1933) som bodde i Åkarp till 2016. Edvard arbetade med trädgårdsarbete runt 1920, som en typograf och på 50-talet som en montör. På 60-talet bodde Edvard och Jeanette på Byvägen 6,  Villa Ljungsbo.
• Frida, född 1900, var en kontorist som bodde i Malmö runt 1917. Hon bodde sedan på Villa Ekbo, för att sedan flytta till Lund. Hon bodde sina sista år (till 1994) på Fasanvägen 22 i Åkarp med Åke, hennes brorson.

Alfred (man kan se hans sko-klack är högre än den andra) och Hugo, som sitter brevid honom. På bilden är också Otto och Edvard. Foto av Mona Åkerberg

Ola dog 1938. Cecilia bodde sedan på Villa Ekbo med Alfred, delvis med Frida och med Edvard och hans familj. När hon dog 1952, ägde alla barnen (Otto, Sigrid, Hugo, Edvard och Frida) huset, men det är endast Edvard och Frida som bodde där under den tiden.

Sedan sålde de huset 1955 till Elna Andersson. Och det är en annan historia. 

Svanelid eller Svaneborg eller...?

Nu är vi återigen i början på 1900-talet.
Stationen i Åkarp har precis flyttats från ena sidan av järnvägen till den andra.
Många villor kommer att byggas efter flytten och som en konsekvens av detta kommer också många affärer att blomstra i det lilla samhället.

Nära Åkarps pittoreska damm byggs fler hus och ett av dem har en ganska stadig konstruktion och ett torn. Först husetsnamn var Eliselund, men huset är mest känd under andra namn. Namnet, som idag syns i skuggan på fasaden, har varit Svanelid (troligen för att påminna om svanarna som sam i dammen?), men också Svaneborg, möjligen på grund av dess struktur.
Byggår är osäkert. Officiellt det står att det byggdes 1905. Men det kan väl har varit tidigare.
Under 30 talet fanns den också ett musteri, som förfall och rev 1971.

Svaneborg, 2014

Marken, som huset är byggt på, ägdes av Nils och Magdalena (Malena) Nilsson fram till 1882, då de sålde det till Per Lundsten. Per Lundsten ägde en mölla och var politiker precis som Pehr Persson. Han ledde Lomma Tegelbruk mellan 1871 och 1904. Han var också den som sålde marken där den ”nya” järnvägsstationen senare skulle byggas, såväl som andra byggnader som hörde till järnvägen.
I ett märkligt egendomsbyte med sin dotter Ingrid Lundsten (hon gifter sig med en berömd Alnarpsperson, Ernst Åkerman) under sommaren 1894 var marken slutligen uppdelad i mindre tomter, varav en hörde till Eliselund.
Lars Arvidsson köpte tomten 1902 men han bodde inte på där, så kanske han byggde ingenting och bara sålde den, eller han byggde huset och sålde det senare till Nils Persson 1904. Huset heter Svanelid då. Nils Persson dog 1908 och föll tomten i Beata Pehrssons ägo. Hon var Nils fru.

   

Beata och Nils Persson

Det är 1937 när hon säljer egendomen till Harry Olsson. Husets namn blev Svaneborg.
31 år senare, 1968, så vill Gudrun Gerlich med sin man köpa den.
Efter bara tre år så  vill hon vill dock sälja huset igen till politikern Donald Almlöf.

Signe och Maj-Britt Melin flyttar in under 80-talet (1981) och hans fru säljer det senare till familjen Pihl.
Lars-Göran och Christin Pihl flyttar sedan till ett modernare hus i Åkarp, lämnar Svaneborg i Pfannenstills vård år 2011.
De lämnade 2014 Åkarp för ett äventyr i San Francisco och det är i samband med denna händelse som de har bestämt sig för att sälja Svaneborg.

Det totala antal ägare är 9 inklusive den nya familjen som flyttade in 2015. Om man ser till antalet ägare så är huset  i ett ypperligt skick och har kvar många av detaljerna i original.

Jag lyckats gräva fram ganska mycket information för det här huset (även om allt inte är helt klart). Jag kommer att berätta mer om detaljer vid olika tillfällen.  

Lite info om Villa Hansa

För några veckor sedan på Facebookgruppen, ”Bilder från Gamla Åkarp”, där man kunde se gamla och nya bilder från byn såväl som på gamla och nya invånare, bröt en person tystnaden och bad om information om ”Villa Hansa” (också är känd som Hansagården).
Han hade redan information om husets ägare och efter att ha utväxlat lite grundinfo, fick jag möjligheten att besöka huset och drog några slutsatser. I verkligheten ville han hellre se bilderna från den första decenniet av husets liv, men även om jag direkt inte kunde hjälpa honom så kunde jag åtminstone ge honom en kontakt som skulle kunna vara användbar.

Villa Hansa, Januari 2016

Villa Hansa var stod byggt 1909. Hans Volgast, född 1877 i Lubeck, var kontorschef och flyttade med sin fru Elisabeth från Limhamn. De hade gift sig 1905 i Köpenhamn.
Under tiden de bodde i Åkarp fick de en son, Hans Kai Alfred som föddes år 1913. Tomten hade de köpt av Nils Nilsson och var avstyckad från hemman nummer 4.
Han hade en passion för hundar och han startade sin egen kennel 1928 precis utanför husets marker efter att ha köpt en bit extra land. Några av hans favorithundar fick lov att vistas i huset och när Wolgasts flyttade så var huset i behov av ”sanering”.
Han var ofta domare på hundtävlingar och var mycket god vän med Pehr Arvid Pehrsson som bodde på Östragård och som också hade en kennel (Östragårds kennel), startad 1939.
Han dog 11.8.1946 i Åkarp och efter det Elisabeth sålde huset till Ola Göransson. Kai gifte sig 1947 och dog i Västra Alstad i Trelleborg 1978. Han och hans fru hade två barn.

Andra ägare:

• Ola Göransson, 1947 - 1950
• Jack och Charlotte Weibull 1950 - 1952 (de köpte sedan Möllegården)
• Hodde och Ingrid Stjernswärd. Han var hovstallmästare på Flyinge 1952-1954
• Ingvar och Karin Sandberg. Karin var lärare och var därför mycket välkänd i hela Åkarp (1954-2009)
• Bror Lindqvist (2009 - 2014)

Bellevue: Möte med Ingemanssons barnbarn

Axel Ingemansson var son till stenhuggare Anders Petter (1839-1899) och Christina Charlotta (1849-1893) Han föddes 1876.
Han gifte sig med Anna Nilsson 1897 som var två år äldre än han. Hon var från Malmö och var dotter till konstnären Jöns Nilsson (1845-1923) och Elna Nilsson (1846-1922).

Anna och Axel som ung par

Axel började arbeta som kassör på banken och 1906 bestämde han sig för att flytta från Lund till Åkarp efter att han köpt ett stycke mark och byggt ett hus. Huset är Villa Bellevue. Området som hör till Villa Bellevue avstyckades från Möllegårdens mark.
Möllegården är en av Åkarps gårdar (Åkarp 6) och ägdes då av Pehr Persson som var riksdagsman och mycket aktiv i Åkarps samhälle på många olika sätt.
Han och Axel tillsammans med andra kommer att starta Åkarps municipalsamhälle 1914.

En bild på Axel när han var kassör på Sydsvenska Krediaktiebolaget

 De flyttade in i Bellevue 29.07.1911 tillsammans med Axels bror, den fjorton år Anders och en piga, Hilda Persson.
Under byggnadsfasen bodde ryktare Per Johansson här. Han var fattig och flyttade från hus till hus i Åkarp och gjorde all sorters arbeten. Kanske hade han en möjlighet att lämna och övervaka byggnadsarbetet?
De hade också 2 barn, Greta, som då var 8 och Hans som precis hade fyllt 2.

En lycklig mor: Anna med sina barn Greta och Hans (1907)

Efter att ha letat lite kontaktade jag ett av Hans barnbarn (Helene Ingemansson) som snällt satte mig i kontakt med Gretas son, Bertil och Hans dotter, Eva.
Vi hade till slut nöjet att möta dem i våren 2015. De hade med sig ett stort fotoalbum: vilken underbar dröm! I dagar gick jag igenom de flesta fotona utan att sluta titta på dem. Fotona i den här bloggen kommer från det albumet.
Det finns många detaljer i alla fotona, inte bara de som är hör till vårt hus som är intressanta och det finns några foton som visar en annan villa i Åkarp.

En vykort kom till Villa Bellevue

Livet i Åkarp måste ha varit ganska speciellt. Där fanns några nya hus som precis hade byggts och det blev naturligt att man blev vänner med grannarna. Det fanns ännu inga bilar och det var möjligen inte mycket bekvämt längre att leva i Åkarp när Axel blev bankdirektör för Handelsbanken i Lund och han flyttade därför tillbaka till Lund för att bo precis ovanför banken.
1914 är året för Baltiska utställningen, men också året för Första Världskriget. Det är då de säljer huset till familjen Nilsson.

I villa Bellevue fanns det säkert mycket att göra och sysslorna utfördes mestadels av pigorna. En intressant detalj är att Ingemanssons bytte pigor så ofta som möjligt (möjligtvis hade alla pigorna för mycket korta perioder?). Efter Hilda Persson kom Ida Elisabet Olssen, Ida lämnade Bellevue 13.11.1909 och var en tid tillsammans med Ida Nilsson i cirka 7 månader. 1910 ersattes också Ida av Emma Elisabeth Kornelia Persson och igen, efter ett år kom Alma Svensson. Det ser ut som de till slut hittade en pålitlig piga i Emma Kristina Haj som arbetade hos dem från 14.11.1912 för åtminstone ett par år.

Pigorna hade troligtvis eget rum precis ovanpå köket (teoretiskt, i den sämsta delen av huset, men då var det säkert väldigt varmt eftersom köksspisen måste ha varit på största delen av dagen) och de kunde nå rummet direkt från kökets serveringsgång, en liten korridor som idag är en del av köket.

Bellevue 1909. Hela familjen är framför huset

 Jag är så tacksam att ha fått förmånen att få se bilderna av huset när det var byggt. Vi kan se och förstå hur det såg ut i början.

Här ser man väldigt tydligt hur de två skorstenarna såg ut. Den främre skorstenen hade en krona - vilket vi också har sett i andra vykort. Den bakre skorstenen hade inga plåt (vilket vi istället trodde var där baserat på några andra foton). Det är endast i det här fotot som en dansare är synlig

Här kan vi se originalfönstren (några som vi lyckligtvis fortfarande har på vinden). Färgen på ramen är mörk och vi vet att den var röd. Man kan se att de fanns någon sorts dekoration på fönsterna och många gardiner.

Man kan titta noga på taket och observera att gesims plåt definitivt var i en ljusare färg än de holmejor. De stuprören hade en tvär vinkel – och de hade de till 1976. Det är synd att vi inte har de längre. Man kan också se tegel. Det är säkert vanliga tvåkupiga tegelpannor

Husets namn. Nu har vi den rätta font på texten! Det är intressant att se att namnet bara var synligt på den södra fasaden och inte också på den västra som man kan se i senare bilder (runt 1920).

Självklart, bland de många olika evenemangen som de hade i sitt hus var det middagar med grannar och vänner från Lund så väl som trädgårdsaktiviteter och spel. Bland Åkarpsborna blev de bekanta, som man kan se i bilderna ,med Anna och Elsa Lysell, vilka ägde Maryhill (idag Backebo, Kullavägen 10) och familjen Fredin som först hyrde en lägenhet i Maryhill, men sedan flyttade till Solvik 3 vilket var lite mer centralt i Åkarp.
 Efter att Ingemanssons flyttade tillbaka till Lund, träffade de fortfarande Fredins vid åtskilliga tillfällen, speciellt sedan ett av barnen var i samma ålder som deras Hans.

Gästerna har precis anlänt. De välkomnas sedan i trapprummet. Nischen under trappan har fortfarande små bänkar, men istället för sammet är det självklart att bänkarna är beklädda med läder. Bland gästerna kan vi se Lysells.

Vår matsal var deras matsal. Dock täckte vackra bröstpaneler väggarna och några fönster delade rummet från verandan.

Samma middag, annan vinkel. Skjutdörren var i en mörkare färg och jag får en glimt av ”tornrumsväggarna”. Över dörren fanns en vacker jugendtextil. Utifrån den här fotot kan jag se att stukaturer fortfarande är de samma. Det är fantastiskt att åtminstone de har sparats!

Ah, originalfönstren!

Det har varit fantastiskt att få möjligheten att se några interiör foton. De kan inte ha varit så vanliga då.

Det är möjligen Jöns Nilsson som sitter i trapprummet. De kanske firade jul tillsammans? En vacker lampa sticker ut från nischen under trappan och man kan se att det inte fanns ett element under de stora fönstren. De nedre fönstren är inte blyinfattade, bara normala.

Troligtvis Annas mamma Elna som sitter trapprummet. Jag tror att golvet var parkett och i den här bilden kan man förundra sig över dörren. Dörren finns fortfarande på vinden och jag är helt säker på att den en dag kommer att vara på plats där den hör hemma!

Huset måste ha gått genom några mindre och mellanstora uppfräschningar innan Ingemanssons flyttade. Först, så hade skorstensdansaren ett väldigt kort liv på vårt tak! Men också den röda färgen på fönsterna försvann efter 6 år.

Bellevue, troligen 1909-1910. En dekoration syns på balkongen och det finns inget namn ovanpå det. Verandan ser ut exakt som den gör idag, men bara med lite mindre mark framför det.

Fika med Fredins fru i Maryhills trädgård. Det finns träd, men inte den skog som finns idag! Foton måste ha tagits 1912 efter att fönstren har målats vita.

 För en trädgårdsarkeolog måste dessa bilder varit mycket hjälpfulla för att kunna visualisera hur trädgården såg ut. Jag måste säga att rabatten på framsidan är mycket vacker och jag tycker också mycket om att det inte finns någon övervuxen skog runt huset.

Fortfarande 1909.Det finns inga stora träd ännu. Man kan se hur Maryhill såg ut då

Ett besök tillbaka i Bellevue. Det är osäkert vilket hus som finns i bakgrunden. Den västra fasaden visar namnet. Trädgården bakom huset hade tusentals träd. Kanske äppelträd

Vad gäller Bellevue så finns det inte mer information eller fler foton från den tiden Men jag tror att detta är en skatt då en del av fotona är 100 år gamla och några frågor har slutligen lösts.

Till nästa kapitel av Bellevuehistorian…

Hasselagård

Det var år 1912 och Åkarp blomstrade. Huvudgatorna Alnarpsvägen, Byvägen och Kullavägen bebyggdes med stora villor. Platsen var som idag mycket lockande – Åkarp ligger ju trots allt mellan Lund och Malmö. I de södra delarna av Åkarp byggde Fritjof Hazelius (1882-1963), författare och en av lärarna på Hvilans Folkhögskola, sin egen villa Hasselagård. Han lät den danske arkitekten Ivar Bentsen (1876-1943) rita byggnaden.
Det finns en intressant detalj gällande Hazelius. Han var författare för en tidning om byggnadsvård (Tidskrift för HEMBYGDSVÅRD Årg. 1920 - 1932) vars fokus låg t.ex. på byggnadskonst och miljö. Han var också släkt med Artur Hazelius, som grundade Skansen i Stockholm.

Hasselagård 1915 cirka

Bentzen arbetade mestadels i Köpenhamn som lärare på Kunstakademiet, men han var också arkitekt för några av Hvilans Folkhögskolas byggnader (Högahus – den höga byggnaden – och Västerhus – den västra byggnaden).

Amtmandsbolig, arkitekt Ivar Bentsen

Typiskt för perioden och arkitekten är det sluttande taket och de rena linjerna. Detta var i linje med en stil som var stark under här perioden: med kriget som kom närmare var det mindre populärt att bygga fashionabla villor och man föredrog enkelhet.
Hasselagård är förvisso ett majestätiskt hus oavsett den arkitektoniska stilen. Varför huset heter så är inte helt säkert, men det är möjligt att det finns en koppling till en församling i Hassela, Hälsingland där släkten Hazelius var bosatta på 1400-talet
När det begav sig så dominerade byggnaden de södra delarna av Åkarp med sina ca 22000 m2 och troligtvis hade en enorm fruktträdgård. Idag är egendomen ”bara” 4349 m2 och där finns fortfarande många fruktträd och buskar som kan ge frukt. Vegetationen har förvildats då den senaste ägaren dog vid 93 års ålder i mars i 2014.

Gottfried Kockum flyttade in i Hasselagård efter att han studerat och arbetat i USA. Där bodde han med sin hustru Birgit Way Mathiesen.

Gottfried Kockum (1895 - 1972)

Han studerade först företagsekonomi vid Harvard och arbetade sedan i flera banker. 1923 kom han tillbaka till Sverige och hamnade i Hallstahammar där han bodde fram till 1943. Han flyttade sedan till Åkarp då han arbetade som chef på Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö.

Hasselagård under 50-talet, troligtvis i nedre delen av vykortet (ref1).

Från Hallstahammar tog han förutom sig själv och sin familj, också en lekstuga som fortfarande står på Hasselagårds marker och som är mycket speciell, eftersom det har ett torvtak. I Emmi Bergkvists bok ”Gamla Åkarp och hur det var förr” står det att det är troligt att det kommer från Hassela på uppdrag av Hazelius och är 200 år gammalt – medan man i Burlövs kommuns bevarandeplan fastställer att det är Kockums. Jag är mer benägen att tro att lekstugan kommer från Hallstahammar och snarare är från 30-talet än 1700-talet…

Lekstugan, foto tagen av Cecilia Gagge

Idag är det mest sannolikt att byggnadens symmetri har brutits. Om man tittar på två vykort (ref 1 och ref 2) och fastän det är riktigt svårt att se detaljerna så är det möjligt att man kan se några skillnader på byggnaden.

I ref 2 (vilken är den äldsta bilden) kan man se många fönster på översta våningen på högra vingen.

Det finns inga nischer på taket på södra sidan och ingen balkong på högra vingen. Alla dessa detaljer har ändrats i ref 1 och finns fortfarande kvar idag. I nedre vänstra hörnet kan man möjligtvis se Hasselagård. Bilden måste ha tagits i början av 40-talet. När man tittar på framsidan av byggnaden så blir man lite besviken på förlängningen på vänstra sidan. Idag finns köket där och det är möjligt att köket alltid har funnits där, då man på första vykortet från 1915 troligtvis kan se en liten skorsten på det taket. Faktum att antalet fönster har ändrats får mig att tro att att det fanns fler rum där det stora sovrummet ligger idag (det verkar som byggnaden hade 18 rum när Kockum flyttade dit). Vilket känns rätt. Trapporna som leder upp från köket gick inte till stora sovrummet utan till tjänsteflickans sovrum. Sedan fanns där en extra dörr (fortfarande synlig i planritningen) vilken skulle ha haft en funktion endast om det stora sovrummet inte var ett gigantiskt rum.

Hasselagård 1999

Kockumsområdet tog en del av marken som fanns söder om Hasselagård och troligtvis hörde den till den vackra fruktträdgården som syns i ref1.    Området planerades 1958 och det var Gottfrieds Kockums Mekaniska Verkstad som begärde om tillstånd att få bygga de 63 husen där.  

Kockumsområdet, 1965. Hasselagård syns i mitten till höger.

På det gamla området som hörde till Hasselagård, byggde Kockum också ett hus (Kockumsvägen 10) dit han själv flyttade (huset syns framför Hasselagård i ref3). Han dog där vid en ålder av 76.  Hans fru fortsatte att bo i Åkarp fram till 1989, men hennes sista dagar tillbringade hon på Åkarpshemmet (ålderdomshemmet Harakärrsgården).

År 1968 flyttar Gunda och Nils Nielsen till Hasselagård. Då utförde de gjorde en grundlig renovering och troligtvis var det köket och badrummet de totalrenoverade

Köket, bilden av Bukowskis Real Estate.

  Köket visar ett försök att vara traditionell, men har en tveksam elektrisk blå färg som jag också har sett i skafferi i 70-tals stil på Villa Bellevue.
Badrummet ligger bredvid det stora sovrummet. Jag gissar att rummet tidigare användes som tjänsteflickans rum – och mittemot på motsatt sida finns det som måste ha varit trädgårdsmästarens rum (en liten, söt trappa går ut från rummet ner till hjärtat av trädgården). Men detta är bara mina gissningar och fantasi.      Idag är badrummet långt ifrån modernt. Varmvattenberedaren är en mycket intressant maskin som är ansluten till badkarskranen och rören går genom rummet i ett mycket konstigt mönster.
Ingen har haft tid att skaffa en ledstång till den improviserade balkongen – jag tror detta bekräftar att paret inte hade några barn. Tretex har inte tagits bort från väggarna (sattes troligtvis dit på 40-talet).

May 2014, bilden av Bukowski Real Estate

Nils (Niels?) Nielsen flyttade till Malmö 1955 efter att ha arbetat i Köpenhamn under stor stress och var Skånes första och enda psykoterapeut under ett decennium. Tillsammans med Elise Ottesen Jensen grundade han RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) 1933.    I Göteborg mötte han Gunda 1948 som blev hans tredje hustru. Senare när hon var i Malmö, arbetade hon som talterapeut (vid den tiden var Ingmar Bergman teaterdirektör).

Niel Nielsen (1905 - 1990)

De arbetade tillsammans inom psykoterapin, och hade också sin mottagning på Hasselagård. Båda älskade att resa och det syns tydligt på möblerna som fanns runt om i huset. Kimonos och vackra exotiska textilier hängde på väggarna, en mix av gamla och designade möbler med några i oriental stil.   Efter Niels död fortsatte Gunda att bo i huset. Jag kan föreställa mig att hon älskade sin trädgård och hon hade en passion för blommor och jag hoppas att hennes ansträngningar kommer att respekteras av följande ägare.

Gunda Nielsen (1936 - 2014)

När man gick  i den övervuxna skogen kunde man se vackra blommor sticka upp ur det höga gräset och ogräset. Huset pryddes med plantor och det fanns också spår av fler plantor i källaren. Jag tror att man låter dem vila där så att man kan ta ut dem när våren kommer.

Åttkantig veranda, byggd 1992. Bilden av Bukowskis Real Estate.

Trots att hon levde ensam, bestämde sig Gunda för att än en gång förbättra planritningen för huset genom att lägga till en åttkantig byggnad till ”köksvingen”.  Vacker i sin form och fylld med ljus, men tyvärr passar den inte riktigt ihop med den ursprungliga stilen på herrgården och är inomhus dåligt kopplad till tröskeln mellan originalgolvet och den nya delen (under denna finns vattenburen golvvärme).


Planritning över första våningen, bilden av Bukowskis Real Estate

.   Första våningen domineras av stora rum för ”sociala aktiviteter”. Även om rummen är ganska stora, så var det en detalj som slog mig var att takhöjden är ganska låg för att vara i en sådan här stor och gammal byggnad.  Värdefulla tapeter ofta trasiga av fuktfläckar, pryder matsalen och vardagsrummet. Detaljer från en annan epok finns fortfarande i synliga i fönsterkarmarna. En harmonisk trappa leder till källaren och till andra våningen (och också till vinden).

Planritning över andra våningen, bilden av Bukowskis Real Estate

Den andra våningen hade ett vackert omklädningsrum och ett enormt sovrum. Enligt min åsikt är det sorgligt att man har utfört stora förändringar på den här våningen och atmosfären är närmare 60-talet än ”någon annan period”. Men självklart är det också en fråga om smak.  
Källaren och vinden är typiska för dessa byggnader. Källaren är fuktig och vinden ventileras. I källaren var det också möjligt att se in i tvättrummet där det gamla handfatet där man tvättade och en ugn. Rummen är också rymliga där och golvet är mycket vackert för att vara i en källare. Många gamla böcker (och växter) gav en underlig lukt till den här förvaringsplatsen där en energikonsumerande oljepanna fanns i ett av rummen.   

Planritning över bottenvåning,, bilden av Bukowskis Real Estate

När man passerade Hasselvägen 2014 var det svårt att upptäcka den stora gården. Istället för det fina vita staketet så blev man avskräckt av en stor björkhäck. Två vita trägrindar var
fortfarande den ”officiella” ingången till området, men en av gångarna i trädgården var helt gömd i gräset. Det fanns också en mystisk metalgrind i ena hörnet och istället för att använda grinden kunde man gå direkt in i trädgården genom att passera bredvid garaget. Byggnaden ligger nära vägen och det finns inget staket mellan det och grinden. Men om man går på stigen är det till slut möjligt att observera skönheten hos den massiva vita byggnaden.

Norra trädgården. Hasselagård, 5 augusti 2014.